Pingstvän, EFS eller lärjunge?

Under de senaste åren har frågan om vad man som kristen tillhör blivit allt mer omtalad och debatterad. Är man en Pingstvän? Kopplar man mot Livets Ord? Tillhör ens församling EFS, är man en del av EFK eller är man ”Simple Church”?

Bara i dagarna så kan man i tidningen Dagen läsa om hur pingstförsamlingen United ansöker om medlemskap i EFS och hur stora reaktionerna blir av ett sådant steg. För ett par år sedan så kunde man också höra om Ulf och Birgitta Ekmans konvertering från Livets Ord till Katolska Kyrkan, vilket skapade rubriker i princip hela landet! Anledningen till dessa enorma reaktioner är ofta att vi skapat identiteter utifrån vilka sammanhang vi tillhör. Vi ÄR Katoliker, vi ÄR Pingstvänner och vi ÄR enkla församlingar. Om man med dessa trender i minnet samtidigt läser Paulus ord i 1 korintierbrevet, där han i princip beskriver samma skeende som vi har i Sverige nu, så måste frågan ställas: Har vi troende i Sverige hamnat lika fel idag som korintierna hamnade då? Har vi delat upp Kristus? Svaret på den frågan kan inte bli annat än ”Ja”.

Lösningarna på detta problem är säkert många, men själva grundlösning är att vi slutar ha vår identitet i sammanhanget och börjar ha den i Jesus. Vi behöver sluta tala om oss själva och våra församlingar, för att istället börja prata om den vi tror på och följer! Vi är lärjungar till Jesus! Vi är gemenskaper av lärjungar, som lever tillsammans och för att visa på allt Jesus gjort!

Vi tror att nyckelordet kring detta är ”Lärjungar”. Vi ser oss själva som en del av EFK och vi ser oss även som en del av rörelsen ”Enkla församlingar/Simple Church”, men ärligt talat – vi har absolut inget som helst intresse av att vare sig sprida det vidare eller vara förespråkare för dem. Däremot har vi ett enormt intresse av att sprida berättelsen om Jesus, vad Han gjort och gör, hur Han är och vår relation med Honom. Vi vill bygga våra liv på Honom, men också vår gemenskap med andra troende på hans ord. Vi är och kommer alltid att vara lärjungar till Jesus!

Gör-det-själv!?

Om det är någonting som skulle kunna beskriva dagens Svensk, så är det att vi älskar att göra saker själva! De flesta av oss är villiga att spendera otroligt mycket tid på att själva renovera våra hus, skapa vackra inredningsdetaljer för våra hem, baka surdegsbröd, odla våra egna grönsaker, laga gourmetmat a la Gordon Ramsey och så vidare. Vi är i mångt och mycket en nation som hyllar den självständige individen, som är förmögen att göra saker själv och klara sig i livet oberoende av andra.

Den här egenskapen kan många gånger vara positiv, men när den smittar av sig på vår efterföljelse av Jesus blir den snarare oerhört skadlig och destruktiv. När vi som lärjungar till Jesus säger ”Vi-gör-det-själv”, så återvänder vi egentligen till den attityd vi hade innan vi beslutade oss att börja följa Jesus. Det var den mentaliteten vi hade när vi inte följde Jesus! När vi agerar och lever utifrån vår egen förmåga, våra egna tankar, våra egna erfarenheter och våra egna känslor.

En efterföljelse av Jesus är egentligen helt tvärtemot ”Gör-det-själv” mentaliteten. Som lärjungar är det inte vår vilja eller vår agenda som ska stå i fokus, det är Jesus. Det är därför Jesus säger att för den som vill följa Jesus, så ”ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Matt 16:24). Inget mindre, inget mer. Lärjungaskapet handlar därför väldigt lite om oss och väldigt mycket om Jesus. Det är hans vilja som ska ske i våra liv, inte vår vilja. Det är genom hans kraft det ska ske, inte vår.

Hur vet vi då om vi lever ett ”Gör-det-själv” lärjungaskap eller inte? För ibland kan det självklart vara svårt att se och förstå om det är min vilja eller Guds som jag lever efter. I boken ”One Thing” av Neil Cole, så tar han upp 10 olika konsekvenser av ett ”Gör-det-själv” lärjungaskap. Vill du veta mer om de olika punkterna nedan så rekommenderar jag dig att köpa boken, men här kommer ändå punkterna i kortformat.
Läs dem, ta en stund och fråga den helige Ande om det är något område där du behöver bekänna din synd och vända om.

    1. Vi tror att det vi gör, sammanhanget vi står i, församlingen vi är med i är bättre än alla andra.
    2. Vi drivs av perfektionism, där vi inte kan slappna av och vara älskade av Gud utan hela tiden försöker förbättra oss själva.
    3. Våra prioriteringar blir snedvridna, där centrala saker för tron blir bortglömda och små saker tar stor plats.
    4. Vi lever i jämförelse med andra troende och försöker ställa oss in för andra.
    5. Vi glorifierar fel saker, där exempelvis antal gudstjänstbesökare, utomståendes anseende av våra liv och församlingar blir det viktiga.
    6. Vi börjar tävla mot andra troende, gällande antal omvändelser, dop, besökare m.m.
    7. Vi skapar oss själva hierarkier och kändispastorer, där vissa utvalda höjs till skyarna.
    8. Vi lyssnar mer på ledare, kända talare eller pastorer än på Bibeln.
    9. Vi formar ett lärjungaskap inför våra vänner, men lever inte ett lärjungaskap på insidan. Vi säger de rätta orden, men lever inte livet.
    10.  Det blir norm att leva ett kristet liv utan Jesus övernaturliga ingripande, i våra och andras liv.